message 1
"Jag har gråtit natt efter natt, brytit ner mitt inre. slagit huvudet i väggen om och om igen. ärr som aldrig kommer tyna bort. ord och tankar som fastnat i det nät som spinns i huvudets alla väggar. samtal efter samtal. ingen förståelse, ingen tro och ingen som lyssnat. jag föll ihop bland allt svammel. det blev svart, det blev tyngd och tysta skrik. jag minns det än, eftersom det hände minst varje kväll. hamna på en plats som berättade att det var akut. möte efter möte. tårar efter tårar. jag lämnade allt, jag isolerade mig totalt. åt inte på en vecka jag ville inte ha nåt mer än en enda sak... jag tvingades ut, jag hamna på ett ställe som jag aldrig sätt förut. jag fick en ny kontakt, efter nån dag, jag kunde nästa hålla mig rak. träffades efter en stund. jag hamnade i en människas armar. det var aldrig meningen att det skulle hända, eftersom jag kände skuld. nu vägrar jag att släppa taget. jag håller ryggen rak. jag vill försöka se framåt. och inte ensam, jag vill se den med dig. jag tänker inte ge upp bara för att någon säger det. jag tänker hålla mig fast vid de jag sa. "jag kommer alltid finnas där, vilken tid på dygnet som helst, jag tänker ställa upp".
( .eftersom du är mer än min värld. )
Kommentarer
Trackback
