keep it tight
isolerad av en känsla, igenkänd efter ett leende. springer ut när det börjar brytas ner. står där öga mot öga och står för precis allt som är sagt. skiter i vilket och lämnar allt. det skapar problem vilket som. kan bara inte bestämma mig för vad som egentligen är värst?. vänder ryggen till varje samtal förutom ett. som en svept flaska, tom och korkad. säger väl egentligen mer än allt. skulle kunna göra vad som helst för att släppa allt med vill inte se det jag skapat som en svikelse, alldeles för van. sticker utan att säga ett ord. osynlig i svart och bortglömd i musiken. "somna in lilla flicka, låt pulsen sluta slå, låt blodet isa och frysas fast, låt gamla sår brytas upp" men vad gör det när jag egentligen har allt. det gör fortfarande ingen skillnad. ingen kommer inse det hål jag fastnat i, med taggtråd och ny skapta sår.
Kommentarer
Trackback
