confused

Det slår i dubbeltakt. det börjar på 1 slutar på 8. pulsen går på en hög nivå. spinger för att glömma. isolerar för att försvinna. drar för att det strömmar egenom det blod som virvlar i kroppen. släpper taget, tappar allt. faller bakå i ett plattfall. det surrar och det slår. det river upp gamla sår. drar mig vidare så snart det går.

hälen blir värre och värre, ryggen blir allt mer jobbigare och jobbigare. jag får svårare att stå och ligga still. bluöh! har en stark känsla av att jag har nånting tills i morgon. bara för att jag missat så jävla mycket! stressen drar på. men har ändå inte orken så. bygger upp den istället. drog hem idag. palla inte origenteringen. alla skulle springa, men min rygg och fot pallar inte det. och speciellt inte i regn och blås! fattar inte hur lärarna tänker. rundan var väl på 1,5 mil (?) tror jag någon sa. nej drar över några bilder som ska fixas!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0