a faster heartbeat
med gråten i halsen och något som skär i kroppens inre, ensam, ung och dum. fortsätter man sig framåt, efter steg för steg rasar marken. lamporna som står vid vägens kant, tänds och man blir beroende av ljuset, försöker följa rätt väg men faller i ett hål. ljuset dör ut och skrattar åt det som gick snett. såren inom än tuggar sig ut och visas bli gamla ärr. det fortsätter krypa i kroppen och jag vill bara hitta hem. blicken säger inget och leendet som försöker vara äkta tynar fram. ingen kommer någonsin se eller höra det tysta skrik som skruvas upp bakom en tung och omtummlad bakrund. ingen kommer märka när det sveper fram en dimma framför ögonen och man fortsätter ramla fram. ingen kommer någonsin känna den smärta som vrider om mitt hjärta och försöker knyta fast den i djävulens hand. det är bara den flamman som kommer trycka bort hans hand. för så länge mitt hjärta brinner så slår hans hand i lågor och kvävandet försvinner ut ur min hals.
Kommentarer
Trackback
