våra bilder börjar dra sig mot sitt slut
ensam av glädje, ensam av tårar på sin kind. så tunn, så tunn. hur hjärtat börjar slå. när man börjar förstå att man aldrig kommer få ligga där breve, och få kalla än för "min". hur man än gång gått gata upp och gata ner. ännu engång så skulle jag göra det för dig. men aldrig mer ska jag offra mig för dig. för det är så vi människor är.
Kommentarer
Trackback
