justlikebarbie

med ett försök på att tänka framåt får sedan sitt slut till att tänka bakåt. men med det som surrar runt mig nu får m ig bara förtvivlad och jag vill bara bort. det finns ingen betydelse om blickarna sätts på mig fast jag inte gjort nåt fel. eller är det bara jag som ser det så på de. "jag måste sluta hitta själ till att stanna kvar". varför ens försöka om man inte får den hjälp. helt oönskad, bara ivägen och får andra att tänka om. ni somnar med tårar pågrund av mig, ni förvirras av tankar pågrund av mig. ni säger att ni vill bära samma tygnd men ändå är det fortfarande mitt eget fel. svetten rinner, tårar bryts ut och skakar av rädsla och ångest, vad fan gör jag här? jag tar inte åt mig längre av ord som borde få en människa bra. men detta är bara en tanke en text. eller vad fan vet jag.