sannigen som måste fram

Jag vet inte om det kändes rätt eller fel. Jag kan inte bestämma mig för om jag var blind eller inte. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska skratta eller gråta. Ärligt talat så vet jag inte om jag älskar nånting nå mer. Har jag någon känsel kvar. Är jag fortfarande hård som sten efter smällen. Ska jag berätta allt som vill fram eller ska jag hålla det inne för dig. Ska jag gör det som känns bäst för mig eller ska jag bara hålla mig borta från dig? Hjälp mig, led mig, så som du gjorde förr. Låt mig få gråta i din famn en sista gång. Med glädje och sorg. Ser du inte vad jag vill. Vad säger din blick till mig. Jag erkännde en sak, nu är jag osäker på om jag ska skriva tillbaks. Du vet vem du är, du vet vad jag menar. Ser du att jag egentligen gråter? Ser du att jag njuter av att plåga mig själv. Ser du att jag river upp gamla sår. Snälla hjälp mig att förstå vad som är rätt och fel. Du lärde mig vad ordet posetivt betyder. Lär mig nu hur man andvänder det. Jag vet att jag har gjort mycket fel, men ibland känns saker och ting så jävla rätt. Så snälla du, lägg allt över mig. Slå mig, kväv mig, vad du vill. Så länge det gör dig glad. Jag vill inte ha det såhär. Du vet iallafall att jag aldrig klarar mig ensam.
Saken är den att jag inte vet vad jag vill. Kan du hjälpa mig. Du är den enda jag kan hålla mig till. Förlåt. Men det är bara du som vet hur jävla bra jag egentligen mår ♥..

.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0