justlikebarbie

Bara tanken av att nånting ligger och andas bakom ryggen och ett viskande ord som säger "berätta sanningen". Det lägger sig mer som ett skrik i öronen som får kroppen att domna. Känslan av att nånting kryper under huden. Jag skriver ut sida efter sida i den patetiska boken som aldrig kommer ha någon betydelse. Den beskriver om hur det känns att bli lämnad, om ett försök av att hitta tillbaks. I ett spel som jag vill köra i retur. Den här gången vill jag bara inte se saker och ting så mörkt. Men jag har redan glömt hur det kändes att vara förälskad i helvetets kvala väggar av sten. Varje dag blir en match av motgångar och medgångar. Bara för att man någon gång vill hitta ut. Men det kommer hinder, de hinder förstod aldrig att det var nåt fel. Det hinder blev förälskad i helvetet själv. Jag. En varning blev till tusen rop på hjälp. Men väggarna höll ropen inne och ensam sitter man i samma hörn igen. Ser upp på alla texter som är skrivna under hyllan vid min säng. Skrattar lite för mig själv och hör ännu engång ett skrik på "du älskar honom". men kroppen kanske har fel, jag kanske bara tror att det är så? Jag lovade att aldrig dra mig in dit igen. Men jag vill dit, det är nästan  som ett slags mål i livet, det är som att det är nånting man vill se fram emot. Tanken av att få ligga där brevid får mig äcklad. Det fortsätter krypa under huden och nånting försöker gnaga sig ut ur bröstet. Men vem har bestämt sig för att sluta? Livet är en lek, Varje lek har en boss. Jag har en egen.

s.48 (en bok av förjäves älskling) 

En sanning eller lögn, Jag vågar inte lita igen. Men en känsla får mig själv att tro på att det är sant. fast om det hade vart sant så hade sanning gått före lögnen? Eller?. Jag vill veta mer om sanningen. För jag hittar alltid hem i dina ögon, du är mitt hem. En natt av en känsla av lycka som sedan blev en dag av rysningar och illaående. Ändå vill jag fortsätta. Jag vill göra det igen. Som i super mario. dem säger game over men han lyckas alltid att hitta prinsessan tillslut, jag vill hitta prinsen? Fast vill jag verkligen det, Vågar jag dra mig in igen, Vågar jag ta smällen igen,Vågar jag lyssna på det utslitna ordet igen. Jag skulle ta risken om jag kunde. För jag älskade känslan av att få veta vad som betydde mer än det här.

s.53 (en bok av förjäves älskling)