jag hör inte hemma här

jag klarar inte mer, jag lägger ner. jag orkar inte höra, jag orkar inte lyssna. jag kastar mig ut därifrån med skriken i halsen och tårar som rinner av hat. jag hämtar mina grejer och drar. tanken på att försvinna helt, mjo visst det skulle inte sitta fel. men löftet är starkare så jag håller mig fast vid den bästa jag har. men lika ovärd och värdelös kommer jag föralltid att va. lika osynlig som vanligt går jag där som en i mängden, ingen varken ser eller hör. skyller på allergi när det egenligen är allt som faller isär. saknad, hat, irritation, kärlek, vänskap. jag vill verkligen inte finnas kvar. lika feg och rädd. lika bra att dra. "jag älskar dig" det låter så utslitet..?



two faces, two emotions, a mask, but only one dream.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0