varför har inte jag nio liv?
allting känns så sjukt upp och ned. jag vill få ut all smuts, jag vill aldrig mer falla mig in. det gör ont och det kväver att veta att du har föhoppningar och stora tankar, det kväver att du får dem så negativt. jag vill inte vara en av flera andra, jag vill inte dela min deprition, jag vill inte skapa fler problem. det räcker med att jag står kvar här på vår jord. jag vill inte längre, det var aldrig meningen att det skulle bli såhär. det fick mig gråta flera nätter i rad. det sätter tyngd på min slitna svaga kropp. jag vill inte bära den nå mer, jag lämnar den helst kvar. jag vill inte se dig i ögonen för att lyssna på allt om hur betydelsefull jag vart, för att sedan få dina tårar att rinna med det jag tänker säga. jag vägrar att stå där för att sedan vända mig om och springa iväg. jag har sagt det tusen gånger om. jag är redan kvävd. döda mig inte mer än vad jag är. du är redan blind, jag tänker inte göra det värre än vad det redan är
vi alla har våra beslut
depritionen pressar, gnager igenom bröstet och vill ut. mitt skinn är för tjockt för att det ska komma ut. utan hjärta och utan rent blod, försöker jag förklara att jag givit bort det och kommer aldrig ta tillbaks det. men ändå kommer dem hämska orden upp, de som sätts i öronen och säger det om och om igen. det kväver att veta att det är så. det kommer aldrig hända. inget jag kan råför. för din egen skull, sluta jobba och tänk efter vad i helvete du gör.
hårda tankar får oftast hårda svar
nätter av ångest, skrik, svätt och tårar. att ingen ser att jag egentligen inte ler. förstår inte. ingenting? ena stunden står jag på samma sida som dig. andra stunden drar vi en gräns och i står på en varsin sida. du tror att allt är så enkelt och lätt. du stod är några nätter du själv. du var på samma plats som mig. det var ensamt, mörkt och rädslan fick tårar att rinna från den ömma kind. mina ord fastnade i den del som gör ondast på en människas kropp. det blev till min skuld och jag ångrar allt så hårt att jag står på mina bara knän och ber om att få börja om. men du kommer aldrig mer kunna se det du engång kunna sätt.
jag fårstår inte hur du vill fånga min blick. så många gånger jag försökt vända min rygg. men så fort jag vill hålla mitt ord. kollar du sådär på mig igen. den blick som får mig stum och hur kroppen känner sig så tom så tom. jag kommer aldrig att glömma dessa ögon igen. den ljusa nyans som skifta fort till ett starkt mörkt mönster. det får mig fortfarande att falla. men inte precis lika lätt. livet har sina hinder. och det är många som försöker hålla mig tätt.
jag fårstår inte hur du vill fånga min blick. så många gånger jag försökt vända min rygg. men så fort jag vill hålla mitt ord. kollar du sådär på mig igen. den blick som får mig stum och hur kroppen känner sig så tom så tom. jag kommer aldrig att glömma dessa ögon igen. den ljusa nyans som skifta fort till ett starkt mörkt mönster. det får mig fortfarande att falla. men inte precis lika lätt. livet har sina hinder. och det är många som försöker hålla mig tätt.
kär-lek.
"letar efter nått att säga som kan ändra allt,
nått mer än det jag redan sagt"
byter det till "om det ens skulle betyda, om det ens skulle få tankarna att vända om, om det ens skulle få saker och ting bra igen".
jag vill slå ett sista slag. även om jag kommer ångra det. jag skiter fullständigt i det. ge mig bara ett sista mess..
du fick mina tårar att rinna på kvällarna. nångång måste dem sluta. min kropp är redan bort domnad, varför inte slå tärningen en sista gång då. jag vet att du vill.
nått mer än det jag redan sagt"
byter det till "om det ens skulle betyda, om det ens skulle få tankarna att vända om, om det ens skulle få saker och ting bra igen".
jag vill slå ett sista slag. även om jag kommer ångra det. jag skiter fullständigt i det. ge mig bara ett sista mess..
du fick mina tårar att rinna på kvällarna. nångång måste dem sluta. min kropp är redan bort domnad, varför inte slå tärningen en sista gång då. jag vet att du vill.
ingen rubrik
Händerna skakar. Tårarna faller. Jag drar i håret och hoppas på det bästa. Mitt hjärta fortsätter bulta hårt och jag får känslan att vilja slå ner något. Små gamla sår. Som en påminnelse till mig. Det är ju inget farligt. Jag skadade ingen än mig själv.
Jag lever i ovetandet. Frågor, men inga svar. Påstående, men inga bevis. Allt är förjävla jobbigt i mina tankar just nu. Ändå.. Så gör jag ingenting för att lösa det. För jag vill inte. Jag är rädd. Det enda jag kan göra är att stå och titta på.
Jag lever i ovetandet. Frågor, men inga svar. Påstående, men inga bevis. Allt är förjävla jobbigt i mina tankar just nu. Ändå.. Så gör jag ingenting för att lösa det. För jag vill inte. Jag är rädd. Det enda jag kan göra är att stå och titta på.
Ta mig tillbaks igen
Ge mig en anlednig till att jag vill tillbaka till samma plats igen. Det gjorde ont. det fick tårar att rinna. Det skapades rykten. men vilken väg ska jag gå. jag står på samma plats. utan att vilja här ifrån. Du betyder fortfarande allt för mig, jag kan inte släppa det. jag brinner utifrån. men gråter inifrån. jag känner ingen smärta. jag känner ingenting. är jag för van. eller är jag bara blind? kan du höra mina tankar. kan du höra mitt rop på hjälp. du lovade att stå där när jag behövde dig. jag behöver dig nu. mer än någon annan gång. jag kan inte ens skrika ut. jag är för hes. jag kan inte ens slå. jag är för svag. jag kan inte ens se. jag är för blind. se på mig. vad ser du? ett leende, ett skratt. ögon som lyser upp ens dag. ryggen rak. precs som du. men kolla noga. är hon tom i blicken kanske? döljer hon nånting. när du ser det. så tror hon på dig igen. men mitt hjärta brister i nattens mörker. hjärtslagen söker närhet hos dig. men finner inga svar.
