vi alla har våra beslut

depritionen pressar, gnager igenom bröstet och vill ut. mitt skinn är för tjockt för att det ska komma ut. utan hjärta och utan rent blod, försöker jag förklara att jag givit bort det och kommer aldrig ta tillbaks det. men ändå kommer dem hämska orden upp, de som sätts i öronen och säger det om och om igen. det kväver att veta att det är så. det kommer aldrig hända. inget jag kan råför. för din egen skull, sluta jobba och tänk efter vad i helvete du gör.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0